Skip to content

Varför finns Feministiskt initiativ? För att du behöver oss!

29 augusti, 2010

Många kanske undrar varför Fi finns. Det finns ju feminister i de etablerade partierna och en utomparlamentarisk feministisk rörelse. Varför inte engagera sig i det som redan finns. Jag skulle spontant säga att medlemmarna i Fi består av två kategorier de som 1. har varit en del av detta och funnit att det går för långsamt eller 2. de som aldrig kände sig lockade.

Feminister över blockgränserna har ganska mycket gemensamt men har slagits för sina partiers frågor och inte ofta allierat sig med varandra. Som jag skrev igår så har vi dessutom om och om igen gått på myten om at något annat är viktigare just nu. I partierna har feminister försökt påverka inifrån och kommit en bit på vägen men när det väl kommer till praktiken inte långt alls. Utomparlamentariska feminister har försökt påverka makthavarna från sitt håll och också lyckats ibland, fast i praktiken kanske inte så långt. Vad menar jag med det? Jo, vi har fått igenom flera viktiga sakfrågor men budskapet har inte gått fram. Det finns en struktur som måste bekämpas.

Över hela den politiska skalan driver man feministiska frågor men inte feministiska perspektiv. Feminismen blir frågor och därmed så missar vi att strukturen vi lever i påverkar ALLT. Vi behöver ett genomsyrande perspektiv, det finns ingen del av riksdagen som ska kunna säga att de inte håller på med jämställdhet. Så är det tyvärr nu. Som när jag var med i en debatt om mänskliga rättigheter för några veckor sedan. Då sitter en representant från moderaterna och säger att han håller inte på med mänskliga rättigheter, han håller på med ekonomisk politik. Som om det inte finns en koppling med vad de finansierar och vem som gynnas. Den sortens ignorans är otroligt vanlig och måste motarbetas av kunniga feminister som sätter den frågan högst upp på dagordningen. Ni ser vart detta leder eller hur?

Fi finns för att vi står för detta perspektiv och låter det genomsyra allt vi gör. Feminismen måste framför allt in i frågor som man kanske inte vid första stund ser könsaspekterna, för där gömmer sig så mycket makt. Vi skulle aldrig kompromissa med detta perspektiv.

När Fi föddes fanns många skäl. Ett av dem var det uppenbara att vi kämpat så länge i och utanför partierna utan resultat. Ständigt snubblandes på mållinjen, bortprioriterade när det väl kom till kritan. Ett annat var en insikt om att feminismen har mycket att vinna på sammarbeta över blockgränserna, vi är starkare tillsammans än splittade på skalan. Vi kanske inte är överense om  allt men oftast mer än vad vi är i etablerade partier. Vi kämpar tillsammans för att vi ser att det är så vi kan vinna mest.

Så varför stödjer då Fi en rödgrön regering? Det har ju lite att göra med att vissa saker måste finnas där för att vi ska kunna prata på samma väglängd. En enighet om att det finns en struktur som gynnar män och missgynnar kvinnor är fundamental för ett sådant sammarbete och där blir  det knepigt med Alliansen. Kanske främst med Kristdemokraterna som är en fullständig familjepolitisk motpol till oss i Fi. Men även inom Moderaterna finns en stor ovilja att prata struktur och jobba mot strukturer. Hur ska vi kunna sammarbeta när vi inte ser samma verklighet?

Det krävs två saker för att kunna sammarbeta med Fi på ett övergripande plan:

  1.  En förståelse för att vi lever i en struktur som genomsyrar allt och gynnar det ”normala” t.ex. män, vita osv och missgynnar ”avvikande” t.ex kvinnor, färgade osv.
  2.  En ambition att förändra detta på strukturnivå.

Med tanke på motsättningarna jag nämnde ovan och faktumet att Alliansen slagit rekord i anti-feministisk politik kanske det inte är så konstigt om vi väljer att stödja de rödgröna? Men tro inte att vi därmed är nöjda med dem och deras politik. Precis som Alliansen så saknar de hela tiden det feministiska perspektivet. Vi vill vara en blåslampa i häcken på båda blocken. Med Fi i riksdagen kommer ingen undan en ordentlig omgång feministisk analys! Vi vill visa svenska folket vad som pågår bakor de stängda dörrarna, vem som egentligen gynnas och hur vi skulle kunna gå till väga för att istället omfördela makt och resurser.

Bara denna valrörelse visar en vilsenhet i frågan om feministiska frågor. Inte nog med att partiledarna samstämmigt försöker tiga ihjäl frågan om att män tjänar 70miljarder om året mer än kvinnor bara i Sverige. Men i frågan om pensionärerna så är det ingen som säger ett knyst om faktumet att kvinnor till följd av livet i den här strukturen har en sämre pension än män, i frågan om skolan pratar man om ålder för betyg och inte om vad eleverna behöver för att sluta reproducera könsroller. När man pratar om vården pratar man om vem som ska äga det men ingen pratar om rätten att bli bemöt på samma sätt oavsett sexualitet eller könsuttryck. Man pratar om att skapa jobb men inte om de normer som gör att ålder, kön, hudfärg och funktionalitet skapar glastak och glasväggar som skapar ojämlikhet på arbetsmarknaden.  Man pratar om andra kulturer som ska utbildas i jämställdhet men inte om att resten av befolkningen behöver samma utbildning. Man misstänkliggör Islam men säger inte ett ord om den dåliga kvinnosyn som finns i Sverige som ett arv från kristendomen. Detta är ett direkt resultat av avsaknaden av feministiskt perspektiv på hela politiken.

Jisses vad Fi behövs, tur att vi finns!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: